Känner mig ganska omtumlad efter kvällens film - Svinalängorna. En svensk, extremt djup film som fick mig att må ganska dåligt. Men det var en jättebra film som jag absolut tycker ät värd att se. Jag gjorde ett löfte under filmens gång: om jag någonsin får den minsta misstanke till att ett barn far illa i hemmet (eller någon annan stans), så ska jag alltid försöka göra något åt det. Usch, vad hemskt det är att så många barn far illa i hemmet under sina uppväxter! Tror dessutom att jag kanske är lite extra känslig mot att se sånt nu när jag är gravid, mammainstinkten börjar nog kicka in..

Nu ska jag försöka tänka på något gott så att jag drömmer vackra drömmar och inte några hemska som är inspirerade av filmen!