Idag blev jag nästan lite illamående och svimfärdig när narkosläkaren berättade om hur operationen ska gå till. Trots att jag läst massor om det och att det inte var något som var särskilt nytt för mig, så kändes det lite väl verkligt att jag snart ligger på operationsbordet när jag satt framför läkaren i förmiddags. Vi hade ett inbokat möte med narkosläkaren och senare en barnmorska på BB inför kejsarsnittet på tisdag. Jag fick svar på mina få frågor som jag hade och det känns bra. Dels har jag undrat hur rutinerna här i Malmö är efter snittet när jag ska få träffa bebisen. Jag får snabbt säga hej till henne när hon kommer ut, sen går älsklingen och en barnmorska med barnet in i rummet bredvid för att torka av och kontrollera så att allt är bra med bebisen. Under tiden får jag se dem på en TV-skärm. Sen kommer de in i operationsrummet igen och jag får vara med bebisen under resten av tiden av operationen, som brukar vara i typ 45-50 minuter. Sen går pappa med bebisen till BB och jag åker till uppvaket där jag ligger själv i typ en timme under kontroll, sen kommer pappa och bebis och är med mig i typ en timme till, tills bedövningen gått över, och därefter går vi tillsammans till BB. Känns helt ok. Läkaren som jag pratade med idag sa att det ofta är skönt för mamman att vara ensam den timmen och vila lite, så jag får väl lita på honom ;) Sen har jag också undrat över hur det fungerar med amning efter kejsarsnitt och barnmorska sa att man försöker amma undertiden som man ligger på uppvaket, men att man också kan försöka att amma inne under operationen. Det blev jag jätteglad för. Har nämligen hört att det är bra att försöka amma så fort som möjligt för att få det att fungera.

Vilken dag den 3 januari kommer att vara - antagligen den absolut bästa i mitt liv!