Från solstråle till skrikhals
2012-10-04 @ 17:03:07
Om ni har barn runt 9 månader kanske ni känner igen det? Jag hade nyss babyträff här hemma där alla är runt 9 månader och alla sa samma sak: de har blivit så mammiga och gnälliga. Då tog jag fram Trotsboken som stod i bokhyllan, och visst, det största trotset kommer just runt 9 månader. Det är fortfarande väldigt jobbigt att vår snälla lilla Neda plötsligt blivit ganska jobbig, men samtidigt är det lite lättare när man vet att det är precis så det ska vara nu och så är det alltid skönt att få lite tips på hur man ska bete sig till exempel när hon är så klängig. Så här börjar kapitlet om 9-månaderstrotset i boken:
"När barnet är omkring 9 månader händer plötsligt extra mycket i utvecklingen. Det hänger bland annat ihop med att barnet lärt sig att förflytta sig och då blivit mer självständigt. Det är härligt men också skrämmande. Därför blir barnet klängigt och mammigt och pappigt i den här åldern. Barnet blir också ofta ilsket och gnälligt. Allt detta kan ses som en del av den stora kärleken"
Längre fram står:
"För oss föräldrar brukar barnets första steg kännas som den stora milstolpen i utvecklingen. Men egentligen är det en större händelse i barnets liv att lära sig krypa eftersom det är det första sättet barnet förflyttar sig på."
I boken skriver de också att det är bra att bli irriterat på barnet när det är gnälligt för de till exempel vill nå en leksak,men vi låter barnet kämpa själv för att nå den, då vi liksom puttar ut barnet ur boet, precis som fågelföräldrar gör. Det står även att det är vanligt att barnet nu får sömnproblem och om det redan sover dåligt blir det ofta värre. Suck!
"Barnet är vid 9 månader oerhört förälskat i sina föräldrar och framför allt i den som står för den dagliga omvårdnaden."
"Barnet kan visa sin kärlek på lite olika sätt. Många är väldigt fysiska. De tuggar på sin mamma, ger henne riktiga kärleksbett, de tycks vilja äta upp henne. Eller de klänger och nyper, suger och luggar. Andra kan sitta som fast klistrade vid föräldern och vill inte släppa taget ens för korta stunder. De kanske gallskriker om någon annan ens kommer i närheten."
Boken Har i slutet av kapitlet en lista över vad som är bra att tänka på:
- Barnet blir ofta mycket otåligt och frustrerat strax innan det lär sig krypa.
- "Andra avnavlingen" sker nu - barnet blir mer självständigt.
- Det är vanligt att barnet är passionerat förälskat i föräldrarna. Det är klängigt, mest på den som står för den dagliga omvårdnaden.
- Klängigheten och den stora kärleken kan vara irriterande. Men ju mer du bejakar klängigheten desto snabbare går den över. Långa lek- och klängstunder leder till större fridfullhet.
- Självklart blir man arg och irriterad ibland på barnet som älskar intensivt och handgripligt. Visst har man rätt att sätta stopp för hårda nypor och vassa tänder. Då lär sig barnet att i en bra och levande relation tar man det lite lagom. Genom att hålla sig barnet lite ifrån sig hjälper man barnet att frigöra sig.
- Till den som för tillfället känner sig ratad: på lite sikt accepterar alltid barnet den som älskar det och ger det tid.
- Ilska och gnällighet är en del av barnets stora kärlek. Det är normalt att barnet förvandlas från solstråle till skrikhals nu.
- Som förälder är man barnets första vägvisare. Det innebär att man både ska bejaka kärleken men även sätta stopp.
Typiskt nog står det även att det inte är så bra att göra stora förändringar vid denna utvecklingsåldern. "Det kan till exempel vara jobbigt att lämna bort barnet till okända personer vid denna tid." Och denna helgen ska Neda spendera hos sin mormor och morfar för första gången utan sina föräldrar. Typiskt! Men å andra sidan så är de ju absolut inte okända för henne, utan hon har ju träffat dom ganska mycket. Det kommer gå bra!
Kommentarer
Postat av: Cajsa
Åh mitt i prick! Byt ut barnet till Majken hihi. Tack för ett mkt lärorikt inlägg;)
Svar:
Elina
Trackback
