Imorse var vi på vårt andra och sista rutinultraljud och fick se Lillan för andra gången och det var lika underbart som sist. Denna gången var vi dock säkra på att hon finns där inne och att hon lever, till skillnad från första ultraljudet. Men denna gången fick vi även se henne i 3D, vilket var en helt ny och underbar upplevelse. Nu fick vi äntligen se en skymt av hur hon faktiskt ser ut. Här kommer ett litet smakprov på en bild från 3D-ultraljudet.

Bilden är inte den bästa, men det ska föreställa Lillans huvud och det är hennes armar/händer som synes till vänster. Barnmorskan hade lite porblem att få en riktigt bra bild på hennes ansikte då hon låg med armarna framför huvudet under hela tiden vi var där.

Tydligen har inte Lillan vänt sig än, utan sitter med rumpan ner, huvudet upp, ryggen till vänster och armar samt ben till höger. Inte riktigt vad jag trodde men armar och ben var på höger sida som jag trodde. Kanske inte så konstigt att jag gissade rätt där med tanke på att hon sparkar åt det hållet ;) Än så länge är det ingen fara att hon inte vänt sig än då vi är bara är i vecka 33 nu, men om hon inte vänt sig i vecka 35-36 börjar det bli lite allvarligare. I så fall kan det bli frågan om att försöka vända henne, och det har jag för mig lyckas ungefär hälften av gångerna. Jag hoppas i alla fall att hon ser till att huvudet är fixerat innan hon får för sig att ta sig ut. Jag känner mig inte så sugen på sätesförlossning precis och vill helst undvika kejsarsnitt. Men det är ju som sagt några veckor kvar! Annars såg allt bra ut. Min moderkaka ligger bak till ryggen ganska högt upp, vilket är bra så att den inte är ivägen vid förlossning.

Vi bad även barnmorskan att kontrollera könet igen då barnmorskan på första ultraljudet endast kunde säga med 75% säkerhet att det är en flicka. Men i och med att Lillan nu sitter på sin rumpa hade barnmorskan svårt att se könet. Hon försökte gång på gång och jag fick lägga mig på sidan om förhoppningen om att hon skulle ändra sin ställning en aningen. Men nej, det gick helt enkelt inte att se för barnmorskan. Så 100% säkra på att det är en flicka är vi inte. Om det blir en pojke blir jag minst lika glad, men han får i så fall en hel del rosa grejer.. och det skulle vara väldigt förvånande vid förlossningen om det visar sig vara en pojke då vi hela tiden föreställer oss en flicka. Men detta känns ju inte som något större "problem" precis!

Nu ska jag återgå till mitt uppsats skrivande för att lite senare ikväll ge mig iväg till vattengympan för gravida.