Efter dessa intensiva veckor iväg sitter vi äntligen i bilen på väg hem till Malmö. Vi har inte sovit i våra egna sängar på över fyra veckor. Trots att vi haft mysigt iväg och kommit en bra bit på vägen mot vårt drömhus så ska det bli underbart skönt att komma hem. En anledning till att jag har längtat hem en del är för att försöka få in att Neda äter mindre under nätterna, men det visade ju sig inte särskilt svårt då vi började med välling som nattning i fredags. I fredags natt sov hon ju hela nio timmar på rad och inatt lika så. Igår natt blev det en matning vid 03.30 då hon inte drack så mycket välling vid nattningen. Men det är en helt enorm vändning - från att ha ammat var och varannan timme till att sova i nio timmar i sträck. Det är ju helt klart att Neda inte blivit mätt på min mjölk. Synd att vi inte testade detta tidigare, men det är ju ingen mening med att tänka på det nu.

 

Igår bestämde vi också att jag skulle sluta amma helt. De sista dagarna har jag bara ammat en gång per dygn och när jag gjort det har jag hela tiden varit nervös över att hon skulle bita mig igen. Jag har lite blandade känslor efter att ha slutat amma på ett vi ville jag inte sluta amma riktigt än, men samtidigt känns det som om det var dags och det var ett naturlig tillfälle att sluta nu. Imorse var det lite protester när hon förstod att hon inte fick bröstet, med efter lite tålamod från pappas sida med mig i rummet bredvid så tog hon efter ett tag flaskan med välling. Jag kan tänka mig att det blir några morgnar till som hon blir ställd och saknar bröstet men det vänjer hon nog snabbt av sig med.